119 år på EAB – tre sanna ambassadörer!

Innan det är dags att stämpla ut, fick vi en pratstund med Hans Nilsson, som började
redan 1973 på portavdelningen, Kennet Larsson som startade sin EAB-resa 1976
och som blev svetsare. Sist in, 2001, kom Roger Lindvall – bankmannen som bytte
stol och blev vår ekonomichef med diverse extra titel-tillägg.
Under pratstunden förmedlades många anekdoter och berättelser, tillräckliga för
att fylla en hel bok, men vi nöjer oss i skrivandets stund med följande rader…

Det finns frågor som helt enkelt inte går att utesluta när man sitter med dessa tre EAB-are. Vi börjar med den första och frågar hur det kommer sig att man väljer att stanna så länge på samma arbetsplats?

– Det är arbetskamraterna och lagandan som gör den stora skillnaden. Livet består av många vardagar och då måste det finnas något som motiverar, utöver lönen, att gå till samma arbete varje dag. Vi har haft så mycket roligt i de team vi jobbat i, med gott om plats för både skratt, galna upptåg och allvar. Det är bland annat flera på EAB som blivit bjudna på frigolitchips och fått sitt snus utbytt mot kitt. Det fina med bra arbetskamrater är att humor går bra att kombinera med hårt arbete, berättar Hasse.

– Lagandan kommer från ägare och ledare. Det har alltid varit ett vi-tänk inom EAB, utan särskiljning. En anda som Erik och Alice skapade genom sitt sätt att vara och som Pelle och Svenne sedan tagit vidare och utvecklat för att passa den storlek vi har idag, fortsätter Kennet.

– Eftersom EAB hela tiden växer och har tre affärsområden, har det funnits möjligheter att byta arbetsuppgifter, även om man är kvar på samma företag, menar Hasse och Kennet. 

– Det var en klar kontrast att komma från bankvärlden till EAB. Här fick jag uppleva entreprenörskap i verkliga livet. Snabba beslut och ett utomordentligt affärsmannaskap, skapar ett både kreativt och spännande klimat att arbeta i, säger Roger. 

– Ett av mina första jobb som ekonomichef på EAB, bara någon vecka efter start, var att starta upp EABs första utländska dotterbolag i Holland, EAB Storage System BV. Det var inte en typ av uppdrag jag tidigare hade erfarenhet utav och kanske förvånade det mig lite att få detta ansvar direkt. Det gick dock bra, då vi slog våra kloka huvuden ihop och det får nog ses som en milstolpe i EABs historia, då Holland var först ut i dotterbolagsraden som nu blivit åtta till antal, berättar Roger stolt. 

På EAB hjälps alla åt 

I början, när medarbetarstyrkan inte var så stor, fick alla vara med och ge en hjälpande hand där och när det behövdes. Ena stunden måla balk, nästa pensla Tektyl eller isolera portar för att sedan finnas tillgänglig för handräckning, klättring på takstegar eller bara vara med ”och hålla”. Det fanns säkert en hel del säkerhetsaspekter som idag skulle ifrågasättas, men det var så man gjorde på den tiden. Alice var behjälplig med bland annat måleri och kom prick klockan 17 med frallor för de som behövde jobba över. 

Gaveltävling i Södertälje

Hasse har under sin tid på EAB även jobbat som montör ute på fältet.

– Jag var med när första ordern av vår Maxipacker, som nu heter Radioshuttle™, levererades till företaget Papstar i tyska Kall 1993. Ett riktigt slitsamt jobb, då det krävdes mycket handkraft när vi borrade i cementen för att få upp allt ställage. Ett jobb jag aldrig glömmer, var första gången vi var utomlands och dessutom monterade den produkt som sedan skulle ta EAB vidare ut i världen. Det känns stort! Ett annat projekt jag inte glömmer är höglagret, två år senare på Astras Höglager i Södertälje. Ett enormt lager och för att göra det lite roligare, tävlade vi om vem som snabbast kunde skruva ihop gavlar, säger Hasse och ler.

En svetsares resa

– Jag kunde inte alls svetsa när jag började på EAB och fick starta med de enklaste svetsmomenten. Erik såg väl någon form av fallenhet och lät mig sedan ta över mer avancerade svetsarbeten. Med tiden gick jag även en AutoCAD-kurs för att kunna skapa ritningar i datorn, istället för på ritbordet. Det var kanske lite väl nytt för Erik, som föredrog att ligga på knä på golvet och titta på ritningar, allra helst med tumstocken bredvid för att säkerställa att allt var rätt, berättar Kennet.

– Det hände att jag ibland frågade Erik om hur jag skulle lösa vissa lite mer avancerade jobb, men fick då ofta svaret: ”Du får göra som du vill, bara det blir bra”. Jag tror att det gjorde att man ansträngde sig lite mer och kände ett extra stort ansvar. Det är så det fungerar på EAB, engagerar man sig får man också ett större ansvar, säger Kennet.

Det stora blir snabbt större 

Både Kennet och Hasse var med när EAB flyttade från Södra Industriområdet till Stålgatan utmed Nissastigen 1988. 

– I början kändes det främmande att gå från det invanda till något helt nytt. Vi minns att vi båda tyckte att det här var så väl tilltaget i yta, hela 17.000 m2, att vi aldrig skulle behöva bygga till igen. Nu har vi mer än tredubblat ytan och behöver ändå mer utrymme, säger Kennet och Hasse. 

– För mig växte ekonomichefsrollen till att även inkludera ansvaret för personal och miljö. Idag kan man tycka att det är en märklig kombination, men det fungerade bra och gjorde att mitt arbete blev väldigt varierat och alltid en källa till ny kunskap. Det har varit en otrolig tillväxtresa vi har fått vara med om. Att kunna sitta och jobba operativt i Smålandsstenar och samtidigt vara en del i våra dotterbolag ute i världen, är riktigt spännande och en resa jag definitivt inte ångrar, berättar Roger.

Det gamla och det nya 

Har man, som denna trio, varit med under delar av EABs utvecklingsresa, har man också varit med om många förändringar, till och med generationsväxlingar. 

– Det Erik startade, tog Pelle och Svenne till en helt ny nivå. Det ligger så mycket mod och arbete bakom, som nog ingen riktigt förstår, nu när vi är där vi är. Att kunna se behoven som fanns och ge sig ut i världen med en helt ny och avancerad teknisk produkt, sedan ta konceptet vidare, land för land, kräver skicklighet i varje steg. 

– Den tredje generationen har en utmaning, men kommer garanterat att utveckla EAB vidare på sitt sätt. Det känns roligt att även få ha arbetat med tredje generationen och det ska bli spännande att nu få följa deras arbete lite på distans, avslutar Roger. 

Och så var det då dags för sista frågan: Hur känns det att sluta på EAB? 

– Det är klart att det känns annorlunda. Tiden har gått så fort. Samtidigt är det skönt att kunna bestämma över sin tid, städa garaget och få torpet i ordning, berättar Hasse. 

– Det var nog dags nu och det finns mycket som väntar därhemma med hus och trädgård. Jag gillar att fixa och snickra, så det ska nog inte vara några problem att fylla tiden, säger Kennet och ler. 

– Jag har två söner som bygger hus och som gärna tar emot hjälp, vilket är roligt att kunna vara behjälplig med. Förutsatt att det inte är för fint väder. Då är det golfbanan som gäller, skrattar Roger.